Reggae fest on my balkony, smoke some joints.
Jag och Roten har ju börjat med en ny kultur här i tallnäs, eller ny och ny, det är reggaen vi snackar om. Den har ju funnits ett tag. Men iallafall va jag nere och jobbade i 2 timmar på hälsostudion. Sen började jag städa och satte mig ute på balkongen. Riktigt fint väder här uppe i Norrland nu. Om en timme ska jag och Enroth dra ner på tallen och käka. Länge sedan sen sist. Efter det så kommer Diddan hit och ska kolla hockey och chilla.
Ikväll får vi även se två bra målvakter mot varandra. Lunkan mot Nabokov. Vilken hit!
Kapitel 4- Ännu en cupseger.
I december 1992 var Roy 27 år gammal och inne på sitt åttonde år i Canadiens. Trots allt han hade gjort för laget ryktades det att han skulle säljas.(...) Nu blev det ingen försäljning av, men ryktena fick Roy att spela ännu bättre. Han avslutade säsongen med ett imponerande snitt på 3.20 insläppta.(...) Och precis som 1986 var det närmast ett under att Montreal hade tagit säg ända till finalen.(...) Halvvägs in i perioden tog Roy ett skott och Kings Tomas Sandström stormade fram mot mål i hopp om en retur. Domaren blåste av och Roy såg på Sandström och blinkade åt honom. Tv-kamerorna fångade detta och den sekvensen visades sedan gång på gång, som om det hade varit den viktigaste händelsen i hela playoff. En del som såg matchen på tv tyckte att blinkningen var ett uttryck för övermod och kaxighet, men det höll Roy inte alls med om: "Jag visste att Sandström hade skjutit massor av skott utan att lyckas göra mål. Men mig skulle han inte överlista...Jag var inte alls kaxig, jag var bara i högform."
Roy var i högform under hela playoff, och han hade en känsla av att han kunde klara av vad som helst. I playoff 1993 blev Roys matchfacit sensationella 16-4 och i snitt släppte han bara in 2.13 mål. Hans oavbrutna segersvit på övertid varade i 96 minuter och 39 sekunder. Och nu fanns det inget annat val för NHL-ledningen att ge honom Conn Smythe Trophy för andra gången.(...) Roy hade vunnit Stanley Cup två gånger med ett lag som nätt och jämnt klarat av att gå till playoff.
Simon
Ikväll får vi även se två bra målvakter mot varandra. Lunkan mot Nabokov. Vilken hit!
Kapitel 4- Ännu en cupseger.
I december 1992 var Roy 27 år gammal och inne på sitt åttonde år i Canadiens. Trots allt han hade gjort för laget ryktades det att han skulle säljas.(...) Nu blev det ingen försäljning av, men ryktena fick Roy att spela ännu bättre. Han avslutade säsongen med ett imponerande snitt på 3.20 insläppta.(...) Och precis som 1986 var det närmast ett under att Montreal hade tagit säg ända till finalen.(...) Halvvägs in i perioden tog Roy ett skott och Kings Tomas Sandström stormade fram mot mål i hopp om en retur. Domaren blåste av och Roy såg på Sandström och blinkade åt honom. Tv-kamerorna fångade detta och den sekvensen visades sedan gång på gång, som om det hade varit den viktigaste händelsen i hela playoff. En del som såg matchen på tv tyckte att blinkningen var ett uttryck för övermod och kaxighet, men det höll Roy inte alls med om: "Jag visste att Sandström hade skjutit massor av skott utan att lyckas göra mål. Men mig skulle han inte överlista...Jag var inte alls kaxig, jag var bara i högform."
Roy var i högform under hela playoff, och han hade en känsla av att han kunde klara av vad som helst. I playoff 1993 blev Roys matchfacit sensationella 16-4 och i snitt släppte han bara in 2.13 mål. Hans oavbrutna segersvit på övertid varade i 96 minuter och 39 sekunder. Och nu fanns det inget annat val för NHL-ledningen att ge honom Conn Smythe Trophy för andra gången.(...) Roy hade vunnit Stanley Cup två gånger med ett lag som nätt och jämnt klarat av att gå till playoff.
Simon
Kommentarer
Trackback
